Barnförbjudet



Valhall

Självmördare 

Jag och en vän satt inatt och samtalade bl a om de mest bizarra självmord vi hade sett.

Strypning av sig sjäv med snöre, ingen hängning.

Fastsättning av yxa i  skruvställ och försök till att klyva sin egen skalle genom att dunka huvudet mot yxbladet, han misslyckades och dog istället av blodförlust.

En som svalt jätte mycket av en filt och slutligen kvävts.

Krossat sitt eget kranium mot ett tvättställ och slutligen det mest bizarra...

Försök till att hugga av sitt eget huvud mot en furstutrapp med en yxa.  Han hade nästan lyckats, huvudet hängde på trekvart, men han levde men dog senare i ambulansen. 


Hur Eddan ser på självmord, urnordisk religiös bok.

Valhall är en plats dit självmördare förvägras inträde, de hamnade i stället
Nifelheim (”den dimhöljda världen”) eller Nifelhem är i nordisk mytologi den mörka och obehagliga köldens rike norr om Ginnungagap.[1] I dess mitt ligger källan Vergelmer[1] varifrån elva floder rinner. Slid (”farlig”) en underjordisk älv, fylld av svärd och knivar, flyter mot dödsriket i Nifelheim.[1] Efter att Lokes dotter Hel fötts kastades hon ner i Nifelheim och där härskar hon över de döda i dödsrikets nio världar,[1] ”visten”.
i Nifelheim (”den dimhöljda världen”) eller Nifelhem är i nordisk mytologi den mörka och obehagliga köldens rike norr om Ginnungagap. I dess mitt ligger källan Vergelmer varifrån elva floder rinner. Slid (”farlig”) en underjordisk älv, fylld av svärd och knivar, flyter mot dödsriket i Nifelheim.  Efter att Lokes dotter Hel fötts kastades hon ner i Nifelheim och där härskar hon över de döda i dödsrikets nio världar, ”visten”.
Vid Balders död red Oden ned till Nifelheim på sin häst Sleipner. Där mötte han en spåvis kvinna, ”trenne tursars moder”, som beskriver denna ogästvänliga värld för honom. Motsatsen till Nifelheim är eldens rike Muspelheim.
Hel var dotter till Loke och Angerboda i nordisk mytologi och härskarinna över ett dödsrike, även det kallat Hel, beläget i Nifelheim, som av somliga ansågs som ett slags motsats till Valhall. Hel regerade över de minst hjältemodiga själarna som inte dött i strid.



Hel, dödsjätteinnan och dödsrikets härskarinna, det tredje av Lokes ”monsterbarn” med Angrboda. ”Hel” säger Snorre Sturluson, ”henne kastade Allfader ner i Nifelheim och gav henne där väldet över de nio världarna, så att hon skulle utskifta alla boningar boningar åt de till henne sända, vilket är folk som dött sotdöden eller av ålderskrankhet. Där har hon en stor bostad inom mäkta höga gärden med en väldig grind. Eljudner heter hennes sal, Hunger hennes fat, Svält hennes kniv, Gånglater hennes träl och Gånglättja hennes piga. Fallefälla tröskeln in till salen; Dödsbädd heter sängen, Skrudskräck dess sängförhänge. Hennes kropp är halvt blåsvart, halvt vanligt hudfärgad: därav är hon lätt igenkänd, och hennes blick är nedåtvänd och grym.” Gräns mot Hels rike bildar floden Gjöll: över den leder den gyllene Gjallarbron, bevakad av Modgunn. Hel grinden gnisslar skärande av rost. I Hels

rike talas ett särskilt språk, allvismal, och där gal en sotröd hane.

Vid Balders död red Oden ned till Nifelheim på sin häst Sleipner. Där mötte han en spåvis kvinna, ”trenne tursars moder”, som beskriver denna ogästvänliga värld för honom. Motsatsen till Nifelheim är eldens rike Muspelheim.
Hel var dotter till Loke och Angerboda i nordisk mytologi och härskarinna över ett dödsrike, även det kallat Hel, beläget i Nifelheim, som av somliga ansågs som ett slags motsats till Valhall. Hel regerade över de minst hjältemodiga själarna som inte dött i strid.

Kommentarer

Joina Dekenans af Gurudas på Facebook




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0




Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...